|
PARTIKLARNA
|
| I en accelerator
accelererar man olika partiklar. De flesta acceleratorer är byggda
för en sorts partiklar, medan andra kan klara av flera olika sorter
(tex. ASTRID i Århus i Danmark). |
|
| |
En partikel
i dessa sammanhang måste vara en laddad partikel, dvs. den måste
ha en elektrisk laddning. En vanlig atom kan man inte accelerera, men om
man första har joniserat den (tagit bort eller lagt till elektroner)
så den inte är elektriskt neutral går det bra. |
| Vid MAX-lab
accelerar vi bara elektroner. De är lätta (mycket lättare
än atomer), de är elektriskt laddade (elektrisk ström består
ju av elektroner) och de är stabila (de faller inte sönder av
sig själva eller försvinner så lätt på andra
sätt). Genom att de är lätta accelereras de enkelt till
höga energier och hastigheter. Hos oss når de nästan genast
ljushastigheten (300.000.000 meter per sekund), sedan går de inte
fortare utan blir bara "tyngre". (Detta beskrivs i relativitetsteorin). |
|
| |
Ett alternativ
skulle vara att accelerera positroner. Positronen är elektronens antipartikel.
En antipartikel är en partikel som är precis likadan fast tvärtom
(hm?) och teorier säger att alla partiklar (och allt annat) har sina
antipartiklar någonstans. |
| Det finns också
många acceleratorer för protoner. Atomkärnan består
av protoner och neutroner. Neutronerna är neutrala och går därför
inte att accelerera, men protonerna har samma elektriska laddning som elektronerna
men positiv, dessutom är de mycket tyngre. |
|
| |
Vidare finns
det acceleratorer för joner. Olika joner, olika tunga, och med olika
laddning kan accelereras. Ofta är de så tunga så att de
inte når i närheten av ljushastigheten, vilket elektronerna
lätt gjorde, därför blir själva acceleratorerna lite
annorlunda. |
Tillbaka!